Pedagogik

Maria Montessori var en italiensk läkare som föddes 1870 och började sitt pedagogiska arbete vid sekelskiftet.

Mycket kort kan hennes pedagogik sammanfattas i två begrepp; elevens fria val och det förberedda rummet. Hennes övertygelse var att om man tillåter barnet att självt få bestämma vad det vill arbeta med, så kommer det automatiskt att välja det barnet just då är mest motiverat för. Därmed är den bästa förutsättningen för inlärning grundlagd.

Hon utarbetade pedagogiska metoder för att utveckla barn intellektuellt och känslomässigt. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling. Hon visste vad varje förälder vet – nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker, och att barnens intressen varierar med ålder och mognad.

Dessutom observerade hon, att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena att äta själv, lära sig gå, prata o.s.v., till intresset för läsning, matematik, rymden etc.

Maria Montessori upptäckte att

  • inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.
  • man bäst tar till vara ett barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.
  • barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.
  • barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen.

Montessorimaterial
För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade hon arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseinriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp.

I ett montessori-rum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putstrasor till sinnrikt material som tränar logiskt, matematiskt tänkande, material som övar upp skrivförmåga språkkänsla och grammatik, men också saker, som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel.

De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift och en god hjälp i uppfostran. Den som använt ett material, tar ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen.

Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.

Montessorilärarens uppgift är att observera barnet och ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling. Läraren visar var kunskap finns att hämta samt går igenom med det enskilda barnet hur materialet skall användas. Sedan får barnet arbeta självständigt och ostört i sin egen takt – viktiga förutsättningar för att barnet skall kunna utvecklas till en harmonisk och självständig människa.

Lästips

  • LÄRA GENOM LEK – Lesley Britton, Wahlströms 1994
  • MONTESSORI OCH BARNS ARBETE – Lena Hansson, Liber Utbildning 1994
  • FÖLJ BARNET! FRÅGOR OCH SVAR OM MODERN MONTESSORIPEDAGOGIK – Nina Hedlund, MacBook 1995
  • MONTESSORIPEDAGOGIKEN I VÅR TID – Paula Polk Lillard, Forum 1993
  • BARNASINNET (The Absorbent Mind) – Maria Montessori, MacBook 1987
  • FRÅN BARN TILL VUXEN (Education for Human Development) – Mario M. Montessori Jr. MacBook 1991
  • MONTESSORIPEDAGOGIK I FÖRSKOLA OCH SKOLA – Kristina Skjöld  & Wennerström Mari, Bröderman-Smeds
  • BARNDOMENS GÅTA UPPTÄCK BARNET ATT BLI EN MÄNNISKA & UTBILDNING FÖR EN NY VÄRLD – Maria Montessori, Seminarium
Password Reset
Please enter your e-mail address. You will receive a new password via e-mail.